note to oneself

jag har gått. länge. med p1 och tankarna som enda sällskap.

jag har tänkt igenom saker och påmindes om premiering. vilka saker som premieras i vårt samhälle, både den lilla queerbubblan och i det stora samhället. Saker som man strävar efter och som man gärna lyfter fram, gärna påstår sig tycka, vara och syssla med eller till och med börja syssla med för att få det där. Den där glansen. Det lilla statusklivet som det innebär att vara rätt.

Och jag vill inte det. jag vill inte göra dom rätta sakerna för sakernas skull. för er skull. för någon annans skull. musik är inte min grej. jag kan inte spela något instrument, inte sjunga. kan inga namn på skivor eller låtar. jag lyssnar gärna på samma tre låtar i en vecka för att glömma dom sen. det är okej. jag trivs med olika musik olika dagar. ibland säger det mej nåt ibland inte ett skit. jävligt ocoolt.
och ja, ibland är jag avundsjuk på er, som fattar grejen. som kan höra och göra musik.

jag kan inte teckna. jag kan inte måla. läser inte dom viktiga politiska tidningarna å bloggarna, även om jag önskar att jag gjorde det.

jag köper inte dom kläderna som jag borde. jag ligger inte med dom coola. jag bor inte i stan. jag är inte snygg på det rätta sättet, i någon av världarna.

MEN. jag är den viktigaste personen i mitt liv. och jag gör saker som jag trivs med. och det är den viktigaste jävla lärdomen jag kan få. och jag minns den, men bara ibland.