och jag har sprungit. och ringt till en chef som inte svarar. och jag hade en fantastisk gårdag med karlabarnet och sanna och cykel och grill och kärlek och ajg önskade mej lisc men det blev inte så men kanske sen, kanske en. annan. dag.
jag är så trött,. MIN KATT ÄR HEMMA!
jag bara skrev, bara sådär. nu hejdåkarinkram. huh.
Sunday, August 8, 2010
Wednesday, August 4, 2010
gå!
Läser om amputationer och proteser.Förundras över hetsen att få människor att kunna gå igen. Ett smärtsamt och tidskrävande arbete med en hård inlärning för att kunna gå med protes, men det eftersträvas. I stället för en välanpassad stol och ett mer anpassad MILJÖ runt oss. Men jag vet inte, jag vill påpeka att jag inte vet. Jag kan inte ta ställning, det kan bara var och en göra, över sin kropp. Men FÅR vi det? Det känns som att läkarkåren och alla med dem redan tagit ställning. Har patienten potential till att kunna gå igen är det värt allt, blod svett gråt och smärta. För det målet är ju det självklara förstavalet tydligen. Äh, min känsla av det hela bara. Nu nästa kapitel; övre extremitet. hej.
Tuesday, August 3, 2010
av artighet
Jag säljer mina timmar till tv. eller serier. är det tv om det är dator?
men jag njuter, ja jag njuter. ensamtid med tv. radio. tankar som flödar men inte får så mycket uppmärksamhet. sånt har jag aldrig gjort förut. jag har aldrig varit den som sett dom, serierna. alltid varit i stallet, alltid varit på jobbet, alltid varit någon annan stans. annanstans.
jag är så vanlig. är så vanlig och räknar mina dagar. ibland vill jag älska dom och önska dom flera ibland. inte. räknar mina dagar i frihet. motsats arbetshet. arbetshets. men pengar pengar pengar behöver jag och jag har timmar att ge så ta mig.
jag skrev häromdan "av artighet". det är fantastisk när en äntligen får distans till något som förut varit så nära så det nästan inte gått att andas så nära har det varit.
jag älskar dej men bara den du en gång var och det är så jävla skönt att du inte är i stan. min stad. staden där jag bor.
hoo.
men jag njuter, ja jag njuter. ensamtid med tv. radio. tankar som flödar men inte får så mycket uppmärksamhet. sånt har jag aldrig gjort förut. jag har aldrig varit den som sett dom, serierna. alltid varit i stallet, alltid varit på jobbet, alltid varit någon annan stans. annanstans.
jag är så vanlig. är så vanlig och räknar mina dagar. ibland vill jag älska dom och önska dom flera ibland. inte. räknar mina dagar i frihet. motsats arbetshet. arbetshets. men pengar pengar pengar behöver jag och jag har timmar att ge så ta mig.
jag skrev häromdan "av artighet". det är fantastisk när en äntligen får distans till något som förut varit så nära så det nästan inte gått att andas så nära har det varit.
jag älskar dej men bara den du en gång var och det är så jävla skönt att du inte är i stan. min stad. staden där jag bor.
hoo.
Subscribe to:
Posts (Atom)
